MonikaW

Känns som att man bor i Florida. Varmt är det ute.  Men, jag har inget emot det faktiskt. Det är skönt att ha sommar. Men jag har en växt som har provat torka bort flera gånger. Men nu plötsligt, i ställe för torka bort, fick han en vackert blomma... Ja så kan det gå...

 

Lunch var, som jag i förväg redan visste att det kommer att vara, supertrevligt! Även om jag bara hade grillad kyckling och grönsallad. Tycker att det är faktiskt sällskapet som räknas. Dessutom var det kul att kolla på min världens största rabarber...

 

Blev väckt med kaffe som vanligt men efter det.... fick jag go prommis med hund!?  Redan före klockan 10 på morgonen? Är fortvarande förvirrad. Oo... försöker lugna ner, vila ut och återhämta mig. För imorgon får jag en kompis till lunch.

 

Klarade galant! Gårdagens arbetsdag  gick utan som helst problem - vårdtagare sov som en stock. Dagens arbetspass gick ännu bättre. Självaste chef bjud alla till sin stuga och - mat. Kaffe kokade vi på elden. Perfekt!  Dessutom fick vi se deras museum. LIKE att jobba på sådant sätt....

 

Idag var jag tvingad att åka till bilbesiktning. Igen. Och igen var jag godkänd utan anmärkningar. Vad var så klart väntad. Men vad var ännu bättre än det - jag behövde inte laga mat idag. Vi var bjudna till S & J och tema var paprika. Visste förstos i förväg och jag hade rätt. Inte blev man besviken! Klurig förrätt och lax i fetaost och paprikasås. Mums, kan jag bara säga. Men... varför kom jag inte ihåg att göra ngn bild?

Kom på idag att just nu måste jag köpa biljett till New York. Tänker åka där i september. Och så gjorde jag. Köpte. Allt klart och betalt såg jag plötsligt att... av ngn konstig anledning hade jag köpt biljetten från 24. september till 3. december. Vad i helvete? Verkligen! Började surra som en galning och...  fick byta. Inte att jag inte skulle vilja vara där typ tre månader, men min chef är inte med på noterna i det.  Men nu är allt rätt. Ska vara borta tio dagar. Mycket mys med lilla Katarina 

 

Tonåringar anhållna i Husby. Skadegörelse och stenkastning. Och så klart redan kriminellt belastad långt  före de händelserna.... Men vilka typer! Vem ger dom rätt attackera folkets ägodelar, elda, kasta sten på poliser, på människor? Fast... poliser, dom vill ju stoppa våldet, det gillar fighters naturligtvis inte. Jävla anarkister...

Själv har jag varit jätteduktig! Ha-ha... Städade och tvättade och inte nog med det. Det blev även en liten prommis med min kompis Sacko, bland  fiskande muslimer nere  hos sjö. Hur kul som helst!

Har använt halva dagen för att göra sig fint! Att det tar sådant tid...  Kanske kan man räkna bort de timmar som man väljer ut kläder? Och provtid? But anyway... Snart klart, presenterna är packade och man kan rulla vidare till Piteå till kalas!

Sommar har kommit! Kan inte ens uttrycka hur glad jag är, nästan vill gråta. Och till ära gick vi med Sacko ut för en skön promenad. Träffade  en invandrarkvinna, klädd helt i svart, med sin son som kunde vara kanske 16-17 år. Dom var inte ut att promenera, dom plockade flaskor och burkar från diket. Eller... dom promenerade ju för att göra det? Ah, kan säga att dom promenerade också. Men nu är vi tillbaka och Sacko vilar ut på hundkojas tak. Tyvärr har jag inte tid för att vila, jag plockade upp de första rabarber och lagade en paj. Och snart till jobbet...

 

Kollar dagens Melodifestivalens tävling. Och... måste verkligen passa på att gnälla lite.  Och inte ens över det att de flest melodierna är bekanta. Tydligen finns det inte så många kombinationer av not som man kan tro.  Men varför så många tråkiga melodier? Inte är jag nöjd med de artisterna heller. Vem är gammal, vem ser ovårdad ut, vem som har aldrig träffat en frissa.  Men några har jag tyckt om. Som Azerbaijan... Hur som helst, ännu har jag inte tappat hoppet att få se ngt för min grinig smak.

Igår var det sol och då fick jag tre telefonsamtal. Mina barn... Tänk att jag fick prata med alla på en dag... Underbart, verkligen. Även barnbarn skrek: mormor, när kommer du... Jag ville skratta och gråta samtidigt...

Det regnar och jag känner mig inte särskilt glad. Som tur är vet jag vad är botemedlet för bekymmer. Jag laddade ner en Peter Gissys bok, drar till stuga och  "kastar mig framför kamin". Just!

 

 

Arbetsdagarna AVKLARADE. Och att det var inte alls svårt. Men idag, på väg hem från jobbet kollade jag på denna isiga sjön och tänkte att ja-ja, jag bor ju i LAPPLAND. Kollade runt. Såg jag renar? nej. Men kommer ihåg att jag ser dom jämt mitt på vägarna utifrån stan. Och ja, inte är dom så heliga, att promenera rund stan, visst... Men jag såg inga samiska människor! Var har dom tagit vägen? Istället träffade oräkneligt många people from Africa och från Afghanistan och Kina och vet inte ens varifrån mer samt helt vanliga människor, stadsbor. Men jag undrar faktiskt: är samerna i Lappland bara en historiskt fenomen nuförtiden? Och jag menar att jag väntar precis inte det att dom med sina renar ska ha sommarläger precis framför mitt hus. Istället skulle jag vilja se ngn i sina fina kläder därför att varför ska jag stirra på ngn-s burka?

 

Efter en otroligt roligt och sömnlöst semester har jag återvänt hem. Men minnerna finns kvar. Starkt.