Men varför är det så

att min dotter är en världens perfectionist? Idag satt vi i Skype över fem timmar och läste genom  hennes diplomsarbetet ja fixade och så. Och klart är det inte! Hon läser nu och ändrar säkert en del. Igen! Och då ska hon ringa och då ska vi kolla... Igen. Och då hoppas jag att det blir uppladdat till skolans sida. Till slut. Klockan tickar och tiden går. Efter det har hon bara presentation kvar och efter det är universitets-tid över. Om hon nu inte vill börja plugga igen. Vad jag tror att hon inte vill... kanske? Man vet aldrig.
Men i väntans tid tar jag min stickning och kryper in i soffan och stickar och stickar....

Oj ja, och

nu är det helg slut. Helg har varit helt överansträngande. För mig. Gjorde ingenting som jag hade tänkt mig och i ställe mycket sånt som man hade inte tänkt alls. Som t.ex. hjälpa min dotter med diplomarbete. Tur att det finns Skype, så att man kan se, skriva, diskutera och skicka arbete it och dit.
Men, läste iaf. Men inte bok utan om motivation på jobbet. Behövs.
Och som russin på det stora, gick Dans bil sönder. Det bara startade inte mer. Bara så där och plötsligt. Han fick åka i A. för att hämta min bil så att han kunde fara och jaga. Men hundarna och gubbarna. Och jag vaktade eld i kamin och grubblade över motivation på jobbet. Härligt eller hur?

Vad ska

jag göra? Sitter med kaffekopp och funderar. Ska jag till stuga och äga helgen för att skriva? Utan att bli störd av internet och min egen nyfikenhet... eller stanna kvar hemma och försöka låta bli att kolla i mailbox varannan minut och istället skriva? Inte då lätt...
Har lekt med min lilla RESA - min ny liten och söt minidator. Inte så hemskt liten som en mobil, som man kan tänka. Men iaf. Stor är hon inte heller. Känns konstigt att läsa tidning där och då gå över till "stordator". Men jah har laddat ner multi-programm OpenOffice och Skype så klart. Och man kan öppna filer som behövs. Så sköööööönt....

Här är hon

Min lilla Resa. Hon är så li-i-iten jämförd med farbror Stor Laptop.





Håller på att  uppdatera och ordna med allt som ska vara där för att jag kan använda henne precis som jag vill. Hon är snäll och lydig. Ännu. Hoppas att det inte blir några överraskningar.
Och mätt är jag också. Var ute och fikade, då kom jag hem och stoppade i sig ännu mera. Energi behövs. För att åka till jobbet. Bakade redan piroger också. Arbetsplats är ju plats var man ska mysa ordentligt eller hur?
Men, det blir nu lite bråttom. Klar med RESA, ska jag skynda mig till jobbet...

Jippiiiii....

Fick just sms att min lilla RESA har kommit. Måste göra mig i ordning och gå och hämta henne. Med göra i ordning menar jag, att ska gå till fika med Lena så att då måste man se ut lite mer presentabel än som när man går ut i morgonrock för att hämta posten. Snart tillbaka med lilla RESA....

Tänka, att jag

blev klar med detta viktiga jobbet? Gjorde tabeller, jämförde och analyserade... Undrar om jag kan gå och köra presentation också? Fast... tror inte det.
Nu ska man gå och göra en potatismos. Från våra egna potatisar så klart. Och varmkorv kanske?

Kämpar med

en diplomarbete. Motivation att jobba i en turismföretag. Och det är inte ens mitt jobb... men man gör ju allt åt sina barn. Om det behövs, då ska det skrivas också. Som tur är, är det i stort sett färdig. Jag måste bara  analysera några intervjuer, jämföra dom och skriva sammanfattning, resumé och göra några förslag för att förbättra arbetet. Kan det vara lättare?

Well, well, well...

Att det fungerar så jättesnabbt med PayPal! Verkligen wauuuu... Kanske för att dom där i Kina jobbar när vi sover? Iaf. fick jag just meil, att pengarna är överförda och finns i min PayPal konto. Och då var det inget mer att betala de 67 spänn för PayPal-s besväret och överföra pengarna på mitt eget konto. Bay-bay surfplattan Anti! Du var otroligt envis och superolydig. Nu säger jag - välkommen mini-dator-Resa! Det blev bara 400 spänn skillnaden. Fast vi vet ju inte, hur lilla Resa kommer att fungera.
Men nu ska jag till jobbet och överraska dom, som inte vet att jag har och inte sett min nu frisyr. Ännu!

Beställde idag

en liten minidator. Inga mer surfplattor här i huset, det är säkert! Min ny miniPC, som jag behöver för att ta med när jag reser, ska kallas RESA. Hoppas att jag får henne redan i slut av veckan, men man vet ju inte. Inte att jag ska åka till helgen... men det är bara det, att jag vill redan leka med henne. Kanske hitta några fel, som ska rättas till... Nej, skojar. Menar egentligen att jag att ska ladda ner de programm som behövs och böcker som ska läsas och att jag försäkrar mig att det går att chatta och använda skype. Det är det som behövs mest. Och ladda up bilder på normalt sätt. Oj, vad det ska bli spännande, att börja knappa och knäppa på henne...
Annars är jag, även utan att få ny leksak, goda glad. Fick just in en till beställning på sista boken. Så att det går hyfsat bra med försäljningen. Tråkigt bara, att man har inte skaffat ngn bästsäljare. Med ännu större beställningar så att man kan pensionera sig efteråt... Samtidigt är det bra att inte allt är redan gjort.  Då har man fortvarande kvar ett drömm, ngt att nå, tror jag. Fast det går ju alltid att hitta på ngt annat.

Inte gick det smärtfritt

efter festen när jag åkte vidare till jobbet. Träffade polisbilen som, körde mot mig. Dom svängde smidigt om och började förfölja mig. Och nej, jag kände mig inte som en skurk och var inte orolig heller. Men om det är plotsligt blålampor bakom dig, betyder det bara - stanna nu! Och det gjorde jag. Våra duktiga, arbetsamma och överarrangerade unga poliskillar som är ständigt på v(j)akt. Efter oss, vanliga medborgare.
"Hej! Kan man se erat körkort" började en och fortsätte, "och då alkoholkontroll!"
Då kom annan fram:
"Bakljuset fungerar inte!"
"Oi-oi," blev ja hemskt överraskad och tänkte, att jäkla Dan, att baklampan inte lyser, det sa han redan vecka sedan. Och gör ingenting?
Dessutom... kom ihåg att jag hade ju dryckit vin. Fast bara tre... OK! Fem klunkar. Till mat fyra timmar sedan.
Drag luft i lungorna och blåste som en jävul att blåsa.
"Allt i ordning!" sa poliskillen. "Tack och trevligt kväll!"
Jag åkte vidare till jobbet medan dom fortsatte sitt jobb - hitta rattfylklerist(er)...
Framme på jobbet, ringde jag till Dan och berättade vad hade hänt.
"Vinglade du?" sa han.
Vi måste ha en seriöst konversation. Det är säkert.

Så trevligt fest

var det. För min del är det nu ÖVER. Ska dra till jobbet. Träffade flera barn som man annars ser en gång på två år. Eller så två gånger per år. Så det var roligt för min del. Och jubilar öppnar fortvarande presenter. Tyvärr kunde jag inte stanna så jag missar ngt också, men vad ska man göra... Bara, som sagt, dra till jobbet :)

Men oj...

Sitter och mysar med min morgonkaffe och upptäckte plötsligt och just nu, att klockan närmar sig till lunchtid. Och var det verkligen jag, som lovade att gå ut och köpa blommor? Vi ska nämnligen gå till en jubileum-middag ikväll... Oj, vad tänkte jag på? Vill inte alls gå ut och trampa på detta vita snön... Ja, det har hänt igen. Snöing. Inatt.  Vilken överraskning på morgonen... Det var det, när jag kollade för fönstret.





Trevligt eller hur? Gubbarna är ute och jagar. Dom trampar redan flera timmar på snön, tror jag... Själv tror dom säkert att  dom söker efter en älg.
Och det är lilla jag som ska oroa mig här över vilka blommor ska det köpas. Äh, bättre att gå och kolla runt i blomsteraffärn... Måste säga, att egentligen är jag glad att det är jag som ska köpa blommor. Först att förhoppningvis ska ngn bli glad för att få dom och för det andra - jag köper såna, vilka jag tycker om... :D

Igen om Anti

Har flera gånger skrivit och klagat över min olydig vän Anti, min surfplatta. När han till sist vägrade att fungera alls, bestämde jag att kasta honom i soperna. Men, men... Jag är ju egentligen en snäll person och det tycktes vara hemskt grym att göra så mot honom. Så jag tvekade och tänkte... och skickade honom tillbaka till Kina. Dom där kan ta hand om honom och kanske få veta varför han slutade att fungera just då, när jag behövde honom som mest och hade lärt också var går gränser i hans kunnande. Iaf. Fick mejl, att nu han är tillbaka hemma och vägrar fortvarande att fungera. Nu ska han vidare till tillverkare och jag ska få pengarna. Redan nästa vecka! Förstås, de kommer ju från Kina, andra sidan av jordklotet.
Men idag står det i dagordning en massa saker, som städning (i g e n !!!), tvättning (i g e n !!!), matinköp (i g e n !!!), arbete (i g e n !!!) och f r i s s a n. Det sista blir spännande. Vågar jag efter klippning ens kolla hur jag ser ut? Och känner jag igen mig?

Lite bokföring på morgonen

Men nu är jag färdig med detta. Nämnligen var det så att en bokleverantör ville ha mera böcker. Alltid trevligt att skicka... Gjorde klart följesedel och ringde till svärson. Det är han som går mina ärender :)
Och nu sökte jag upp Karolinas blogg. Hon är i New York och går dansskolan. Oj, vad jag blev avis att läsa hur hon går runt Manhattan och bara kollar och njuter. Och att se alla hennes bilder... Hon har då en kamera som kan kallas kamera!!! Vill också tillbaka. Men först måste man jobba så att man har råd med en ordentlig kamera som fungerar. Inte det skräp som jag har. Försökte fotografera hundar. Igår. Men det gick ju inte. Tills man får igång denna tekniska underverket, var hundarna redan nästan hemma tillbaka.
Här är en bevis på detta misslyckandet...



Fångade bara deras lilla puss. Tror jag iaf.
Men nu ska det fortsättas med pappersarbete. Beställa biljetter till Tallinn och få igång en till tekniska underverk - printer. En till som gör vad han vill, när han vill. För det mesta vill han ingenting och gör ingenting heller. Och är -  till och med - fruktansvärd gräsen. Han tycker verkligen inte om alla sortens pappersblad. Hur kan man jobba med såna gnällspikar?

Det som väckte mig

var egentligen den dumma TV-n. Och ja, det var min kära make, som är sömnlös redan jättetidigt på morgonen och då börjar han dagen med att lyssna på världsnyheter. Är det fel om jag inte bryr? Hur som helst hörde jag hur en typ försökte att få folk förstå, att dom absolut måste köpa ngn mördarens bok och läsa det. Och fort som fan... Det skulle vara bra! För att få lite inspiration, om dom själv inte kan fatta hur man kan döda? Långt och plågsamt?
Men varför skulle jag det? Köpa och läsa? Så att mördaren skulle tjänar pengar på stackars lik? Eller för underhållning, uch... vad det kliar, om jag läser hemska och tyvärr verkliga saker hur en människa har varit omänsklig? Han kanske for tillfredsställelse om att veta att folk läser och är med... hans konstverk? Han kanske ser så på saker, att han är en konstnär, vad vet jag... Eller vill han att en vanlig människa ska också få uppleva makten, via mördarens ögon förstås, hur är med det, att få bestämma över liv och död?
Nej, inte ska jag köpa eller läsa. Och få veta och kunskap om hur det är att döda...

Tränat och försökt... med översättningen...

En språkdvärg är jag. På svenska alltså. Så det är bara att öva och öva! Jag tränade lite med att översätta text från en av mina böcker. Och nu har jag gjort det. Övat som en galning. Tog flera timmar igår kväll och nu på morgonen detta “övning”. Det blir ju ganska svettigt. Men, men... Nu ska jag sätta det som jag fick gjort upp här i bloggen och går till fika med arbetskamraterna. Känns som välförtjänat. Undrar du – way?

Och här är utdraget:

Till sist kom det dag när Mirebell skulle till castning. Hon var lite nervös, håll på att halta på trappan och när hon till sist kom fram till rätt dörr var hon röd på kinderna. Bakom dörr satt tre flickor, som väntade.

Idiot, fyling och tjockis,” satt Mirebell alla i en låda på hyllan som var till nollor. Var dom här hennes motståndare? Hah... Hon kastade huvudet bakåt och satt. Mirebell hade svårt att hålla sig åt skratt här hon lyfte foten på knäet. Vilka hemska fulingar! Fast det var jo bra på ett sätt. Kändes att roll, vad hon ville ha, var redan hennes. Hon ville bara veta vem hon kommer att spela.

Hon lutade huvudet lite bakåt, mot väggen och försökte tänka. Vad det kan vara för roll? Det är så klart säkert att hon får vackra kläder och hon sminkas så att hon kanske känner inte ens sig själv när hon kommer att titta i spegeln. Det ska bli en toppfrissan som kommer att göra frisyren, det hade hon redan bestämt. Hon undrade om det är en stor roll, men bestämde att troligen det är det. Annars skulle dom redan hittat någon. Det satt jo fulingar bakom dörren... Nej, dom behövde förstås någon, som var vacker, självsäker och drar blickar. Som hon...

Men gud!” blev hon plötsligt chockad. Tänk, om hon ska inte ha någon text? När hon bara kommer att stå där och gapa? Tyst som en potatissäck? Vacker säck förstås men ändå... Nej. Det tillåter hon inte, bestämde hon på en gång. Dom ska få se! Men... varför tänker jag så? Kanske, till och med, ska jag spela säljare eller sjuksköterska? Kanske läkare? Ja, läkare kan jag vara... Går där, spruta i hand och stetoskop rund halsen. Vacker och ung läkare! Ja, varför inte? Och huvudperson blir blixtförälskad...

Egentligen är det inte så viktigt att ha huvudrollen,” tänkte flickan. “Vad som är viktigt, är det, att få foten i dörren. Just! Därefter gäller det bara att komma in och dom, dom som bestämmer, kommer att la märke på mig. Och ni kommer att se, och ni blir överraskade om vad jag kan, hur bra jag är och hur jag ser ut... Det är ju så förbannade viktigt! Utseende...”

Mirebell bestämde, att även om hon inte i början får någon text, då ska hon inte säg vad hon tycker. Nej, hon ska vara tyst och vänta. Och när dom redan filmar, då öppnar hon mun och säger... ja, vad som helst, men något passande så klart. Då kan regissören bli arg på alla knäppar och undra varför ingen har märkt att hon kan och att hon måste ha huvudrollen och vad är det för amatörer som jobbar där, som inte ens kan se och känna igen en talang.

Hon skrattade glatt och var redan säker att hon börjar att få massor med erbjudandet.

Har du varit förut på castning?” hamnade Meribell plötsligt tillbaka bakom dörren. Det var fuling som störde henne med frågan.

Nähäh?” blev hon försiktigt. Vad vill hon? Hon kollade rund sig. Hon ville inte att någon tror att hon är kompis med en där sånt... ansikte. Hon har inte kommit för att skaffa vänner. Hon kom, för att hon blev bjuden. Faktiskt.

Vet du vad dom kommer att fråga eller...” ville flickan bredvid inte ge sig.




Till sist... är jag

tillbaka från stugan. Har njutit varma baden, svarat till alla mejl och fikat. Det sista redan två gånger. Sitter nu och bara latar mig. Känns skönt. Och ja, jag vet att tiden försvinner fort och man får den inte tillbaka. Men just nu skiter jag i. Vill bara vara. Kolla runt, andas djupt och drömma. Kanske skulle jag tänka på att börja med joga?

Roligt besök

fick vi igår.




Jap, precis så glad var hon! Jag också, så klart. Och snäll är hon. Men det var igår. Idag är det nu dag och enligt dagordning måste jag åka till stuga. Så att jag har lite brottom. Äppelkaka är redan i ung, ska senare gå och handla. Just nu skulle jag packa, men... här sitter jag och stirrar på datorn. Egentligen är det så, att jag skulle beställa en ny iphone. Inte till mig. Till pojken. Han ska ha det i Norge, och jag ska ha hans gammal här. Men oi-oi, det går jo inte att betala med svensk kort för att beställa från netonet i Norge, så var tvingad att beställa med postorder och sätta pengarna på hans konto. Förhoppningvis går det att använda svensk kort i deras post-Coop-mataffärn. Var håller dom på - där i Norge? Kan jo beställa varor överallt i världen med svensk kort... men inte i Norge. Där ska man ha Norsk bankkort. Vilka oförskämda typer där...

Det är jo helt otroligt

hur man kan slösa bort halva dan. Tur att man ska till jobbet nu, så att det blir ngt vettigt med denna vackra onsdag. Fast... var jo tvingad att gå ut med hunden... Kan man säga, att det var duktigt av mig att göra? Skulle vara trevligt att veta.
Och så vaknade jag idag så otroligt tidigt också. Och varför det? Ja, därför, att hinna gratta min kära make före han gick till jobbet. Han fyller(de) jo år idag. Gav honom skivor med Solsidan. Två första säsongen. Nu får han titta på sina favoriten precis när han vill. Hundra gånger på rad... :))

Kvällar med

Ashton Kutcher. Jap, så är det.



Inte mitt fel att TV-kanaler har bestämt det.
Ja, så här glatt vinkar han till oss och vet inte ännu vad som kommer att hända... Men seriously! Att spela först  gigolo och efter det 2 och 1/2 man...? Är det inte för mycke för en stackars svag man? Att vara skådespelare är ett men att gå så in i rollen att blanda det verkliga livet med rollfigurens liv? Oi-oi... Ashton. Ny kommer priset. Och det är inte Oskar-statyen eller hyllande i Emmy-galas. Det är skilsmässan. Så prisar Demi dig. Var det värt det? Men kanske spelar han bara sig själv? Vet inte jag...

Nu har jag

sett höstens första snö. Och så såg det ut...



Känns lite fel. Och tråkigt också. Vill inte ha vinter. Ännu... Varför är sommar alltid så kort? Men, men. Ska inte gnälla nu här om vädret då :))
Kom hem från jobbet och grävde upp de sista potatisarna, stora som pumpor. Mysade lite med gammal Sacko och efter det sökte upp en recept. Kokat teg. Det blir goda bakelser. Hade tänkt göra det ungefär ett år sedan. Och nu är det gjort. Till sist. Fick inspiration av Leena, som var duktigare än jag. Hon kokade och blandade och bakade. Och jag bara ät och ät. Njäm-njäm. Men ska inte direkt springa och börja blanda teg. Först ska det blandas hundmat och då ska det lagas mat åt kära make, ha-ha...

Står vid ett vägskäl

Som en häxa... Verkligen. Det slåg mig plötsligt, att det är ett faktum. Vägkorsningen. En barn bor i Amerika, andra i Estland, tredje i Norge och jag själv i Sverige.  Och nu tänker jag - kan inte häxan i korsningen åka iväg som en eldklot och hälsa på dom? Saknar jo dom! Nej... det går jo inte. Tyvärr har jag inte såna krafter. Vad är ofattbar. Egentligen. Ser mig själv ibland som häxa. Maken kan säkert bekräfta. Nej, skojar. Jag är snäll. Men fattar inte hur kunde det hända? Vem som bestämde det? När och hur? Utan att fråga mig?
Känner mig goda vilsen bland tankarna...

Klart

jobbat. Tills imorgon. Nu ska det paketeras älgkött och lagas mat. Efter det ska man... Ja vad ska man göra då? Baka äppelpaj eller gå och hälsa på kompisar? Trots allt är det jo lördagskväll. Kan också mysa på soffan och äta lite chips.
Ah... Går och börjar med att dricka te. Här behövs det lite tankearbete...

Så duktig

har jag nu varit och bakat!



Tar dom med och drar till jobbet. Fredagsmys...

Fick kaffe

serverad till säng. Med tidningen. Drack ock läste. I vanligt fall hittar jag inte ngt som intresserar mig, med denna dagen hade sina överraskningar. Och vad läste jag? Ja, om fläskläppar! Själv har jag inte sett programmet eftersom vad är märkvärdigt med kvinnor, som har gift sig med  en rik man? Varför skulle jag stirra på dom? Men  jag ville veta, vad en annan, en man, tyckte om programmet. Eller ska man säga dokusåpan?  Och han, Torbjörn Carlsson, som skrev om det tyckte att han kanske är avis, saknar sprutan av botoxi, men var iaf nöjd med sitt liv. Inte behövde han göra avsugning på beställning... Det var goda roligt att läsa, tycker jag. Men ska ändå inte kolla på programmet.

Var har jag varit?

Ingen hemlighet där... Var ute på hundpromenad. En gång till upptäckte att det är höst. Hunden också. Lekte med blad som om det varit snö. Först slickade, då nös. Hundliv...
Har redan lyckats spendera halva ledinga dan utan att göra ingenting. Skönt faktiskt men en jag-latar-mig-dag. Ska jobba hela helgen. Och då kommer jag ihåg nånting. Skulle jo baka... Hjälp. Måste börja röra mig. Och tvättkori är också överfull. Försöker att bli duktig resten av dagen då... :DD

Hon var helt

...utom sig när jag ringde. Och jag ringe därför att hon hade skrivit till mig -  min pappa är död...
Minns, när jag första gång träffade honom. Hennes pappan. För 50 år sedan. Vi gick där efter skolan och ville leka. "Kom, flickor," sa han, "ni får plocka äpple". Och vi plockade. Dom hade oerhört stor trägård.
Hon gråt, hon är på andra sidan jordkloten. Men fredag ska hon hem. Hon och hennes son. Det är bara dom nu, som är kvar i denna värld.
Pratade också med min dotter. Dom hade kommit hem från sjukan. Lille Trevor mådde bättre. Tack för det. Måste börja tänka om det finns en möjlighet att åka över några dagar för att hälsa på. Längtar så mycke.

Var på besök

hos småttisarna. Ikväll. Lämnade över deras presenter. Helmer blev goda förtjust i batteridrivna propeller-blomma.  Vilken överraskning eller hur? Bara det, att det var hemska godisar där inne. I blomman... Helmer ät dom upp på direkten. Men efter mat, så klart.
Elly började dansa till musiken från hennes leksak. Men lilla hon blev faktiskt störd av Helmer som ville stoppa propeller-blomma i hennes mun. Ja, det är roligt att leka med barnen. Måste väl låna dem snart!

Till salu

Fick just höra, att böckerna är levererade och om två dagar finns dom i affärerna. Så ser det ut. Min nya bok. På estniska så klart... Men ändå. Han ska leva sitt eget liv nu.




Nu drar det till jobbet. Var där sist 12 dagar sedan. Känns goda spännande att gå, måste jag säga :))

Vilka knäppar...

Känns att jag måste varje dag bli arg på ngn eller ngt. Denna gång på en bokleverantör. Fick mejl, att kontraktet är slut. Ok, inget problem med det. Då köper andra mer. Men dom hade jo precis beställt nya böcker av mig.  Skickade mejl och frågade, hur blir med det? Jo, det är bara att skicka, vi kan sälja tills tiden löper ut, svarade hon. Och nu, när jag ordnat transport och allt, då kommer mejl, att, nej, vi kan inte ta emot. Och det är samma person, som jag pratar med... Vet hon överhuvudtaget vad hon gör? Ser i alla fall inte ut så! Men, men... känns bara tråkigt förmedla hela tiden nya order. Nu tycker min svärson att jag är inte klok. Ändrar mig varje dag. Äh... det är jo inte jag som är dum, tror jag.

Utan lunch?

Idag blev det en oväntad, oplanerad osv o.... sovmorgon. Vaknade 10.45 och fattade ingenting. Hur var det ens möjligt? Men man kan inte ändra på det. Hoppade upp, satt på kaffe och stoppade laxen i pannan. Det ska bli fisksoppa till middag. Själv äter jag nu frukost, slipper lunchen, kollar på det hemska vädret från fönster och skriver några rad här i blogg. Fast egentligen var det så, i alla fall igår kväll, att jag planerade vakna tidigt och fortsätta med min bok. Någon gång måste det jo skrivas. Har redan nya ideér, men kan inte börja före kvinnohistorier är  färdigskrivna. Och nu är vi här. Mitt på dag och sitta och vänta på kvällen? Bää... faktiskt.
Jag vet. Det är regnet. Regnet gör mig melankoliskt. Saknar alla mina småttisar. Ska man kidnappa ngn?

Tankedag

Superklar väder. Precis så ska en höstdag se ut. Är det höst, förresten? Nja... Ska snart till stugan, men just nu sitter ja oh tänker. Frågan är, om man är redan rädd, vad händer då? Nä, inte av skräckfilm, men att åka till ny plats, få ny jobb. Ska man skrämma honom mer? Det är jo goda roligt... Nej. Skojar. Man måste jo ställa upp och uppmuntra och stödja. Hitta det litet eller stort i jobbet, som man är bekant med, som känns säker. Tror jag. Och jag försöker så att jag börjar svettas. Och vad händer då? Ja. då kom in en som vet allt och säger: "Du vet inte språket, du vet inte deras artister, hur kan du ordna en arrangemang? Du hittar inte information, eftersom du vet inte var ska man ens söka..." Men visst har man arbetskamrater, som kan lära och hjälpa? Inte är man ensam, även om man åker Norges skärgård. Eller?

RSS 2.0