Matberoende... kanske? Men svar är - ja!

Nu har jag bakat de estniska pontśik.



Och ätit upp de flesta. På bilden är bara de som är kvar. Och nu blev glad. Plötsligt. Hoppas att det räcker till flera dagar... Glädje alltså. Och nu började jag tänka -  kanske är  jag matberoende? Visst är jag redan beroende av vissa saker. Som musik (därför lyssnar jag aldrig ngt). Men jag ska inte räkna upp andra saker jag är beroende av. Det ska vara hemligt.  Men om man nu tänker vidare... man har ju hört talas om tröstätandet! Det har jag  själv aldrig gjort. Men att vara matberoende, det är också nytt för mig. Och hur påverkar i så fall t.ex.  morötter eller ärtsoppa på mig? Nej, vill inte ens veta.
Kanske fick jag bara en sockerkick?
Oh, vad är det för konstigt dag idag... Hoppas att imorgor är allt igen som det ska vara. Inklusive jag...

Spännande?

Har kollat en del andras bloggar nu på sista tiderna. Över 120... Inte är det hemskt mycket, men ändå. Dags att göra en pytteliten sammanfattning? Tror det. Olyckligt nog, men har inte hittat något spännande där. Överhuvudtaget. Kanske inte kollat på rätta sidor? Men hur hittar man dom? :)) Men vad jag har hittat, vad läst. Ja-ja... Det flesta har varit unga flickor, mest skolflickor, annan stor del är unga mammor. Bland dom enstaka gamlingar, typ kvinnor jag är stolt mormor (oj-ja... förstår ju det) och gubbar alltid på jakt (spelar ingen roll efter vad. Tydligen känslan sitter i generna....). Men som sagt mest flickorna. Och vad står där. Ja... har ätit frukost/har inte hunnit äta frukost. Vidare  -  har köpt/skulle vilja köpa.  Ska jag nu - ta en promenad/orkar inte ta en promenad idag. Och då for man veta vad dom har ätit eller gjort till middag. Och man kan se en massa bebisbilder. Roligt med bebisar! Dom är allas framtid. Och då finns det faktiskt en del friluftsmänniskor. Helt okänd fenomen för mig. Jag skulle vilja i stället sitta i teater. Det är sant och mycket roligare. Eller i café. Och prata om litteratur eller om kändisar. Saknar helt enkelt mitt gamla liv i stor stad. Och tiderna ändras. Svårt att acceptera, tyvärr... Aj, känns att jag har vaknat på fel sida!

Sysslar med städ!

Söndags trevlig sysselsättning ÄR också städning. Om man ska till jobbet i kväll och kommer  24 timmar senare hem. Men nu är jag klarat av det tråkigaste och det roligaste. Städ och bad. Läste i badkaret så länge att vatten till sist blev kallt. Klarade mig ändå. Ska göra middag och efteråt dra till jobbet. Plikten kallar.

Hemma igen!

Dagen har varit lyckad. I det stora hela, menar jag.
Det hände en liten förvirring  bland andra trafikanterna, men vi låt oss inte störa....



...och åkte raka vägen direkt till Piteå.



Vi blev trevligt välkomnade i GALLERIAN. Hamnade nästan mitt i dansande ungdomar faktiskt. Och oj, vad jag ville börja dansa själv!  Nej, ville jag inte alls, skojar bara...





Men efter underhållning och trevligt lunch i NORD shoppade jag också. Och måste säga att jag är nöjd. Fick vad jag ville och lite till.





Nu gäller

Nu ska man i väg till PITEÅ. Tror att det ska bli roligt. Men lite shoppande, fika och besök på restaurang. Med trevligt sällskap så klart. Bara hoppa upp och göra sig klart! Det är bråttom nu...

Bättre...

...med att fixa texten. Jag själv. Har läst och läst och ändrat en del. Bestämde mig för att stanna kvar i verkligheten. Mera realism, he-he... Skojar faktiskt. Tror inte att exakt såna händelserna som i boken kommer någonsin att hända i livet, men vad vet jag... Ganska ofta hör man saker och även man har trott att ingenting kan överraska mig mer, då gapar man stort. Finns inga gränser. Faktiskt...

Drömmardag!

Drömmer om att fika ute hos elden, drömmer om att åka skoter och att man ikväll skulle kunna äta middag på stranden och kolla på solnedgång. Drömmer om så mycket annat också.
Älskar faktiskt det att jag trivs så bra med mig själv. Då kan jag trivas med andra också, tror jag...
Hatar bittra och gnälliga typer som har tappat hoppet. Eftersom sådant kan jag känna själv. På det är jag ganska bra, behöver ingen konkurrens där.
Men nu ska jag faktiskt ägna mig åt skrivandet. På ett sätt eller annat.

Har det på mig...

Min nya armbandet. Och det gör mig gladare. Det är så fint. Tack för Sofia som är så otroligt duktig och kan göra såna fina saker.



Fortsätter kampen mot lathet. Och hur gör jag det. Ja... Ska gå en promenad med grannen och då har hon bjudit mig in för kaffe. Visst är det skönt! Tycker redan att jag är bra på att vara duktig! Måste säga att det är trevligt med lediga dagar. Bara att det känns som om de glider förbi för fort. Men om jag gör flera olika saker, kan det då kännas att dag har varit längre? Nej, det skulle jag bara inbilla mig. Man kan inte kämpa mot tiden. Eller kan?
Oj-ja... Bättre göra sig i ordning. Snart ska man ut och där är KALLT. Trots allt är det vinter.

Var det nödvändigt?

Har suttit två timmar och spelat Mahong Saga på FB... Nödvändigt? Nej. Roligt. Ja. Irriterad på mig själv. Ja. Eftersom kunde göra ngt annat men gjorde inte. Skulle kunnat tvingat mig göra annat? Ja. Gjorde jag? Nej. Tänkte inte ens tanken.
Egentligen hade jag tänkt kolla lite över vad jag har skrivit. Pratar alltså om min halvskriven bok. Alla tiderna har gått ut. Och det är viktigt. Faktiskt. Om man skriver en serie. Och kan inte skriva klart en sista av det. Vet inte varför jag har fastnat...  Kanske att jag i mina tankar har gått vidare till nu? Nästa bok. Men eftersom jag har inte skrivit klart det förra, då kan man ju inte börja... får skuldkänslor. Jag som ALDRIG lämnar något halvgjort! Men snart är lunch och DÅ - efter det, tänker jag samla alla krafter, som finns kvar. Jag eller lathet? Det är det stora frågan. Iaf. idag.

Finns det någon...

...lättlurade person, som tror att jag var ute och fiskade? Eftersom att - voilá - kolla, vad jag har i pannan!



Om sanningen ska fram, då fiskade jag nej. Inte efter fiskar iaf. Men ute var jag och shoppade och handlade och kollade bara runt också. Och fick en paket med garn, som jag beställde redan en vecka sedan. Till sist! Säger jag bara och suckar. Och en gång till. Suckar alltså.  Fast nu är det så att bäst om jag skyndar mig till köket... till fisken...

Jasså???

Fint! Måste jag säga. Vill ni veta vem är det nu som bråkar med mig? Men det är ju det vanligaste... VÄDRET! Just nu, när jag måste ut och absolut måste ut. Och det upptäckte jag efter det att läst en mejl, hur varmt och soligt det är där... i Florida. Men här finns ingen värme. Eller sol heller. Bara kallt. Och nu ska jag ut, klädd som en snöman...


Otur igen!

Vet inte vad har hänt med alla möjliga relationer Monika versus maskiner. Det börjar bli riktigt tröttsamt. Århundrade av teknik och utveckling. Bla-bla-bla... Denna gång var det fritös som gav upp. Tydligen för att göra mig förbannad. Men så är det och som straff ska han nu till soptippen. Bay-bay fritös!
Hällde över oljan till en panna och ska göra pommes frites ändå. Och bättre att de blir goda eftersom snart kommer barnet och vill äta!
Dessutom är jag arg på mig själv eftersom har jag tagit fel bok att läsa. Håller på att somna direkt efter tio rader. Boken började intressant men då hoppade författaren Majgull Axelsson plötsligt tillbaka i tiden och - blev fast där. Samma med personerna i boken. Förstås.  Ooh... Och tills dom får komma tillbaka kan jag ju laga mat och sticka lite av min påbörjade stickningen. Som ska bli en fin klänning. Till mig.

Snackat skit

halva dan med kompis på GRODAN och nu mår man bra. Konstig eller inte? Vet inte. Men att bara genom babblande kan man slappna av och få energi. Det passar mig. Faktiskt. Men nu är man hemma igen och eftersom det är fredagskväll då ska man tänka ut ngt riktigt smaskigt till middag. Och då finns det så klar semlor också!
Nya stickpinnar är underbara. Man skulle kunna sticka hela natten ut. Dåligt bara att garn tog slut och visst har jag beställt, men när kommer paket? Dom där, som vill sälja, tycks inte ha bråttom. Nej-nej... Men inte ska jag gnälla över det. Jag har bok att läsa även om det har blivit så tråkigt att jag håller på att somna. Kanske blir bättre, mera aktiviteter, efter några sidor. Man får ju hoppas.

Irriterande med de

... nästan femtio år gamla stickpinnar. Tunga är dom. Och när min stick-klänning nu blir bara större då är ganska tungt att hålla dom. Ska nu ut och hoppas att rätt nummer om stickpinnar finns i affär så att jag kan köpa dom och få slut på lidandet :)) Det blir en liten trevligt promenad! Och i kväll jobbar man. Kul, va?

Tillbaka hos min älskade...

...refill kort. God hjälp... att jag ens låt mig övertala av de oförskämda säljare i Telia. Men nu är abonnemang-lidandet över. Till och med från klockan 04.17 i natt. Det var då dom meddelade om pågående ändringar. Hur trevligt som helst. Jag förlåter dom anyway. Av ren glädje har lekt med min mobil timmar nu på morgonen utan att det tickar pengar till räkningen med jämna mellanrum. Bara ringningsavgift och 0 kronor när jag öppnar internet. Trådlös här hemma. Inte alls som förut. Snacka om att vara glad!
Och nu fortsätter jag att läsa, ringa och ordna en ISBN nummer för att sälja min sista bok också på internet. Bra dag för mig idag! Önskar det till alla!

Nu vet jag

Efter några timmars sov och stickande idag (sista väst är nästan klar) har jag bestämt mig för att läsa vidare Axelssons bok, som  jag hade redan börjat läsa. Men att sitta i lugn och ro och sticka, var också trevligt, fick många tankar att tänka på.  Mest drömmar. Men visst är det jättetrevligt med gulliga, trevliga drömmar. Som är realistiska. Som att nästa vår bo i två månader i Frankrike och bara vara fattig författare och skriva-skriva-skriva. Ska försöka komma i gång med detta redan tidigare så klart. Kanske redan imorgon? Och att det skulle bli lättare, möblerade vi om min skrivstugan som egentligen är bara ett rom. I ställe att stirra på väggen får jag nu kolla ut från fönstret. Och drömma vidare utan att skriva... kanske...

Det hade kommit!

Vilken trevligt överraskning! Igen! Fick mejl från bibblan direkt på morgonen, att min bok från Stockholm har kommit. Så det var inget mer än att springa och hämta. Tyvärr blev vägen dit och tillbaka för kort. Jag som gick på hög varv. Så, efter att kommit hem, lämnade jag boken och tog hunden i stället. Och vi rusade i väg. Det blev en ordentlig promenad runt sjön. Ooohhhh.... Vi blev trötta båda. Så att nu är det bara att gå, la sig på sängen och läsa. Efter middagen med älskningen sur Dan så klart. Frågan är bara: vilken bok ska jag läsa först. Det som jag har börjat eller det som jag vill?


Jobbat så att oi-oi-oi...

Har jobbat hård i min 24-timmars arbetspass. Här är bevis också :)



Visst är jag duktig? Nu är jag klar med två västar av tre planerade. Lilla Elly har redan fått sitt. Fast det var menad till Helmer... Tyvärr var det för liten åt honom. Men nu stickar jag större. Till stor-grabbarna.
Gästerna Jan och Elisabeth har åkt, snart ska jag hem från jobbet och då är det bara vi två. Till middag. Efter det väntar en skön bad och kanske ska jag läsa en bok. Fick en till julklapp och har börjat läsa det. Faktiskt.  Någon bad gay i boken har rotat i huvudpersonens hytt på färjan och - till och med - kissat där, i rummet. Och inte på toa. Vill också, som hon i boken, veta vad är det för förbannade typ som gör så.



Dagen började beautifully!

Dagen började som sagt beautifully... Några förberedde sig före frukost, det fanns en som ordnade det. Samtidigt fick jag kaffe serverad vid sängen. Annars skulle jag inte öppna ögonen. Tack Dan! Du är ju snäll. Det finns en anledning att jag är gift med dig :) Till slut vaknade jag och då började det roliga.... Först öppnades inte gästernas bilens dörrar. Vi bor ju i en is-land. Och jag kan vara Isdrottningen! Men saken var det att dom ville tanka bilen och det gick ju inte. Men som tur finns det folk som vet vad man ska göra. Dan fick upp dörrarna efter vad passade Elisabeth på för att promenera med hunden.



Nästa roliga, eller inte roliga för någon vardet att när vi åt frukost kissade gäst-hunden Larstjønnas Voda på min matta. Hur kul är det, va? Efter händelse med kissande hund och en del annat morgon mys som att låta tiken slicka tallrikar...




...ville Elisabeth skriva ut några papper. Hon slog på datorn, hittade det rätta... men fick ingenting från skrivaren. Färg var slut! Ja, vad gör man? Jag sprang, rättare sagt hoppade in i bilen och åkte till affär för att köpa färgpatroner.
Och nu, till sist, är allt i ordning. Gästerna har åkt i väg för att para hund. Förresten, dom tog med Dan också. Undrar varför... Men OK! Jag ska nu laga mat, för dom så klart, eftersom dom tyckte om min kyklingssoppa igår, och efter det ska jag till jobbet. Blir en lugn kväll. Kan man ju hoppas...




Överraskad!

Ny år, starka vindar. Kollade  på förra årets litteratur redovisningen om mest lästa böcker. Och ups... där var också mina... På  olika biblioteks listor. Roligt. Faktiskt. Fick energikick dessutom.







Och kollade lite vidare på internet tills jag fick en till överraskning. Även Stockholms Stadsbibliotek han min bok "Du vet att jag hittar dig" på estniska. Wau, måste jag säga! Känner direkt att jag vill börja skriva mer... Men i stället måste man gå och handla mat. Idag kommer norska gäster och ska vara här över helgen.  Hundparning är inte att skoja med eller hur... Dom har hittat "det rätta" för deras tik i Arjeplog. Lycka till, säger jag bara, själv ska man jobba i helgen. Efter att man har förberett före gäster, lagat en massa mat och köpt garn före man ska till jobbet - för att sticka. Roligt va?


Halvklar!

Med förberedelserna. Tänkte också skura golvet och så, men orkar inte. Eller vill inte? Har liksom inte bestämt mig riktigt. Men både tvätt- och diskmaskiner gick på full varv redan igår. Egentligen hörde jag att - du måste lägga dig på soffan... Vila och återhämtning. Dan tyckte det. Kanske måste lyssna på honom. För en gångs skull... Skulle ni lyssna?

Bara vi...

Körde ut bilen från garage. Och, gästerna med väskorna in, åkte mot flygplatsen. På väg dit gick vi till  kyrkan. Dom tyckte att det var så vackert. Inte att undra. Där var lugnt. Någon spelade orgel. Fint.



Dessutom. Tur att Dan kom hem lite tidigare. Han kör bilen fortare än jag. Vi kom fram till flygplatsen långt före rätta tiden. Och lustigt. Det börjar bli som vana. Att åka till flygplatsen. Varje vecka. Men-men... 



Och då pratade vi lite till.  Och efter kram-kalaset åkte dom mot Stockholm.
Nu ska man städa upp före nästa gäster. Denna gång kommer dom från Norge. Fast! Det är ju två dagar kvar till det. Kanske ska man mysa med maken?

Nu!

Klockan är över tio. Vi har ingen bråttom. Gäst-mamma packar och gäst-dotter sover. Jag dricker kaffe och surrar runt. Har även dammat en matta... vet inte varför. Ska ju städa anyway. Och, men inte minst, vet inte heller varför, har börjat tänka om annat jobb. God vad det skulle vara trevligt att få känna igen känslan att man längtar till jobbet, längtar att göra något nyttigt. Nu längtar man bara därför att det är där, man har världens bästa arbetskamrater. Ska fundera på det. Senare. Nu måste jag tänka om det skulle vara bra att ordna en trummsolo så att gäst-dotter ska vakna... Idag tickar klockan fortare än vanligt!

Det var en mjuk

och skön leksak. En vit-grå-hundvalp som gick till salu. I Anna-Lisas "souvenirboutik". Men ville flickan det, så fick flickan det. Säljaren var glad, mamman tröstade sig med att köpa en osthyveln. En mycket fin sådant. Förstås. Tillbaka hem, började hon, gäst, laga mat åt min make medan jag själv rullade vidare till biblioteket för att beställa en bok från Stockholms stadsbibliotek. Dom där har böcker på estniska. Vet det, därför att när jag sökte efter boken, då googlade jag  som en galning. Fast det, Martti Sariolas bok är skriven på finska. Jag ska läsa en översättning till estnisk. Det skulle vara en annorlunda deckare, fick jag höra. Boken kom ut på estniska första gång i år 1967. Ja-ja... När jag får det, då ska vi väl se på vilket sätt är det annorlunda? Historiskt, skriftligt, lagmässigt, eller hur man mördade 45 år sedan? Eller ngt. annat sätt... Spännande!

Och vi var...

...klara för att klättra upp till höjder.



Men blev stående framför snö...




Fast om vi vände oss, då blev det bättre.



Och efter natur-upplevelse gick vi vidare till andra, exotiska sevärdheter som t.ex sådant...







Med allt vad jag försökte men

gästerna gav sig inte! Att sluta vara glada och  bli riktigt  gnälliga istället.... :) Provade först med lite snö...



Hjälpte inte mycket.
Provade lämna dom kvar på vägen...



Hjälpte inte mycket heller.
Sista utväg var skoter...



Dom är kvar här fast dom har ätit Sleng's fisk till middag. Fick veta att DOM skulle laga det annorlunda. Så klart :)


Men nu ska vi...

ta och gå ut. Faktiskt. Kom sent igår från jobbet och då satt vi bara och pratade med kompisen om gamla tider och gamla bekanta. Och vi är nöjda. Men sak är det att trettonåring vill ha lite uteaktiviteter. Annars blir det bara datorn och FB. Och DET ska vi här INTE tillåta :))


Det var ju kul...

Före att åka till flyget kollade att tid stämmer. Och det gjorde det. Men på platsen fick man veta att flyget förväntas komma en timme senare. Satt, drack kaffe och lekte med min iPhone. Och hur kul är det? Tiden gick... sakta-sakta... Väntsal var tom...



Och då började komma folk... så småningom...



Trodde att några sekunder till och jag kan krama kompisar. Men-men... Så lätt och enkelt var det inte. Några terst-förar-genier fastnade i dörren.



Och tiden gick igen... sakta-sakta. Kul eller hur?


Spännande för att...

...nu är bara en timme kvar och jag åker till flygplats för att hämta mina gäster. Otroligt spännande vad dom tycker om mitt liv här. Det är ju ingen storstad. Fast gamlingar behöver inte så mycket av det surrande festliv, tycker jag. Eller rättare sagt viktigt är det att jag inte behöver, annars skulle jag vara tvungen att flytta. Eller hur?  Nej... Vill inte ens röra sig alls. Lat som... vet inte vad.  Men nu måste jag börja röra mig ändå. Tillfälligt iaf. Och... Gästerna har ringt flera gånger för att veta allt om skidåkning, badhuset, skoteråkning, shoping... Började tänka, men kommer inte ihåg när var jag i badhuset sist. Tio år sedan? Elva? Nej... hopplöst! Tiden går fort. Verkligen. Bäst jag börjar göra allt i ordning, fort-fort,  including myself !!!


Nytt år med nya...

Just! Med nya utmaningarna. På det påpekade alla igår. Dom som tyckte att jag behövde INTE vara ledsen. Håller med dom. IDAG :)) Och tänker hur mysigt vi hade...



Har förberett för nästa gäster, som jag kommer att hämta från flyget imorgon. Har städat. Har laddat upp alla bilder. Till datorn iaf. Har kollat ut från fönster. Bläää.... Inte det bästa vädret. Och efter det kollade på TV-n och upptäckte att jag precis hade spelat över en film som jag hade inte ännu kollat! Jädrans... säger jag bara! Fast jag tror att jag överlever det :))


Ledsen

Skickade barnen i väg tidigt på morgonen och sitter nu... Helt ensam. Tråkigt, tomt och konstigt. Känslorna går i vågor. Kollade på bilder... Näää.... Det gjorde det inte bättre. Min tillvaron. Måste röra mig, tänkte. Började plocka ihop barnsängar, barnstålar och plastbilar. Snart kommer nya gäster. Måste förbereda för dom. Och när dom ska hem, då gråter jag igen! Vet ju det.  Men inte ännu! Inte i förväg... Och vad håller jag på egentligen? Livet är ju sådant. Glädje och oro.  Livets berg- och dalbanan. Oavbrytet och rund.
Kanske gå en sväng ut? Köpa mjölk? Där i  snöstormen gäller verklighet!


Vinnaren är:

Och vinnaren är - år 2012. Vem som är intresserad om den gamla nu? Vi gick ut från huset klockan 24.00 men oooj.... det var tyst. I vår stadsdel. Men då sprängde det. Men inte hos grannarna! Nej, nej... Dom tydligen sov redan. Men inte de andra som bor lite längre bort. Var ganska roligt kolla på exploderande raketerna och flygande lampor. Tur att Mark hade redan öppnat champagne. Exakt i rätt tid. Klockan tolv. Fast kallt var det också. Ute. Vi sprang in igen. Och efter en flaska champagne gick vi alla för att sova.  Smart gjort. Markus väckte mig klockan 03.00 och var hur pigg som helst. Inte undra på... Han som sov halva dan bort. Han var vaken två timmar och somnade då klockan fem igen. Jag också. Ändå kändes det på morgonen som om någon hade slagit mig. Undrar på vad beror det på?

RSS 2.0