MonikaW

andra dag hemma, och vad händer? Städning, skurning, matinköp, tvättning, sortering osv. Var det därför jag kom hem? Fattar ingenting... Allt var så bra när man var gäst själv. Ja, inte då lättast att vara husmor. Tur att jag fick hjälp av sonen. Tack för honom behövde inte jag dammsuga hela huset. Det gjorde han. Samtidigt som min älskade make var ute i skogen och skjut en trevligt älg. Eller var det kalv? Stor skillnad... Lite, faktiskt. Mera kött på älgen.
Dotter ringde också. Dom är i sjukan med lillkillen. Han hade fått lugninflamatsion. Ai-ai... satt med drop, stackarn. Ville börja direkt köpa biljetter för att åka där, me tyvärr, måste kolla på arbetsschema först. Men det blev lite nervöst. Oh, kan jo inte hjälpa. Iaf. trodde hin att dom kan gå hem mndag. Vi får prata då.
Nu väntar middag - älgkött och Auktsjaurs potatis. Njämmmmm......

Inget roligt. Redan det att man inte vet när man ser bebisen eller stor-flickan nästa gång, är hemskt. Surfplattan Anti gjorde mig också galet besviken och fungerar inte. Fick läsa boken på flyget. Ja, hemresan gick jo bra. Om man nu inte ville vara arg på Anti. Annars, nja...  hade jag problem med att öppna mjölken till kaffe. Sprutade det på granne. Men granne sprutade på mig juice, så det blev ett-ett. Allt som vanligt och trevligt...
Kom hem till lunch, trött och irriterad. Och startade tvättmaskin. Nu måste man laga mat och då väntar storstädning. Vad roligt att vara hemma! Nej....

... med att börja packa. Först ska jag leka lite mer med bebis Kata och då springer jag till en affärn för att byta ut en klänning, som var för liten. Inte undra, när man handlar i junion avdelning... Att man aldrig lär sig?

Dessutom har jag en argsint brevväxling med Tabletkungen. Hundra gånger samma frågor och ingen hjälp. Är det tidsdrivande och underhållande när man läser samma svar av mig redan tionde gång... Men kanske. Vad vet jag?

Iaf. Nästa gång skriver jag redan i Arvidsjaur. Nu har man harry-harry...

Ville ta med idag mina nuköpta trasiga skor. Till skoaffärn, så att jag skulle kunna byta ut dom. Eller få ngt annat. men  gjorde jag det? Nej. Glömde skorna hem. Orkade inte komma hem och hämta dom, så jag bara gick och shoppade på Marshall och TJ Max och Macys och Burlington... Fick jag köpa ngt? Nej. Jag  hittade eller rättare sagt hittade dom mig. Folk som ville veta vad dom skulle köpa... Och varför trodde dom att jag är  en vakt-gratis-rodgivare? Herre god. Sa till en äldre kvinna, som ville köpa jacka till sin 14 åriga dotter, två gånger på rad att hennes val är inte rätt. Då lämnade hon mig i fred. Men en annan tant, oh here god.... Var tvungen åka ut... till nästa affärn...

Nu räcker, nu är det slut! Jag är så otroligt trött på honom. Vilken förrädare! När jag öppnade honom idag, kom upp text : system demaged (kan inte kineser skriva ens rätt engelska? Själv vill sälja över hela världen...) och så blev det. Inte it eller dit. Vad kunde jag göra? Jo, jag skickade arg brev till kundservice och skrev otrevligt på deras facebooksida. Fick jag ngn svar. Of course not! Inte idag. Man kan jo hoppas att få det imorgon. Skulle gärna skicka Anti tillbaka till säljare, men det två veckor, när jag kunde göra det, klarade han sig, med lite besvär. Vet inte vad ska dom göra, men att kasta honom i sopink, det hinner jag i vilken dag som helst. Tror, att det lutar det håll...

Varför har jag drabbats av sånt otur? Första gång köper skor som blir trasiga, och då denna olydiga Anti, som till slut går inte att använda alls...

Just nu är allt bra! Vi sitter med Katarina bebis i köket. Jag har kokat kaffe och hon leker med sin massagestol och rör på leksaker. Själv bara två månader och så smart... Vi skickade mamman till en välförtjänat sovmorgon. Eftersom vem var det som mitt i natten bajsade så att stackars mamma fick tvätta lakan och golvet. Nä, det ska vi inte säga...

Alla sover. Klockan är bara 7.28 här i New York. Jag, som idag vill leva (av ngn anledning) efter europeisk tid, smuger redan runt. Äh, bebis sover också, vad tråååkigt.... Kan man gå och väcka henne? Nä, vågar inte...

Försöker räkna ut hur ska man paketera alla skor som jag har köpt. Och ännu viktigare, hur ska jag hindra mig för att köpa ännu mer? Kanske blir hindrad av värmen och orkar inte springa runt i stan. Prognos säger, att det blir ännu varmare, +27. Det kallas sommar.

Hörde att i hemma hade det redan snöat. Hur gick det till? Det är ju bara september. Blir det långa vintern ännu längre? I do not like it!!!

Oh... Familjen sover fortvarande. Ska göra mig en kopp kaffe och läsa bok. På väntan.

Vi åkte idag ut, till shopingrunda. Kom en kompis som sjutsade oss till shopingcentrum. Först gick vi och ät i en Mexikansk restorang. Nachos var riktigt gått.

Efter det sprang alla i var sitt håll. Jag sökte skor, så klart. Och hittade i sista minut. Bebisen var redan goda arg och ville hem. Alla ska göra som hon vill.

Hittade taxi, klättrade in och frågade, vad det kostar till Hoboken... Fick shocken. God hjälp...

"70 dollar... om du betalar cash, då är 68..." sa taxichaffis. Och hade vi val? Nej, och det vet han/dom. Vad knäppt. Jag spenderar pengarna inte så klokt. Shoppade för mycke mindre. Kan man kalla detta händelse för kulturshock? Är riktigt förbannad, men det finns jo ingen rättvisa, bara man kommer ihåg det.

Det går inte att ladda upp här några bilder. Blir tokigt snart. Provade igen. Eftersom jag är inte sånt som ger upp så lätt. Men, men... Visst får jag in bilder i Anti, men att få dom i blogg, det går inte. För stora, det slutar aldrig laddning utan kör fast. Irriterande. Måste fråga att låna dator och ordna det med bilderna på gammalt hederligt sätt. Sofie, du har helt rätt. Den nu elektronik bestämmer själv när och om. Jag är redan trött på det och orkar inte älta eller gnälla. I moving on. I ordens varje betydelse. Ska ut i regn och kanske blir det lite mer shoping. Håll tummarna, att jag hittar ngt jag tycker om! Gräsen som jag är...

Hel dag gick som en ögonblick. Shoppade förstoss. Men inte så mycke. Bara två par skor och en tröja. Då fick jag gå och byta battari på klockan. Enligt det var det fortvarande tidig morgon, så jag hade liksom ingen val. Senare satt i utecafe och svettades som fan. Drack iste. Det hjälpte inte så mycke. Nytt är det, att varje matställe har brevid priset också information om hur mycke kalorier ngn matbit innehåller. Jäklar. Det vill jag inte veta alls. Vill njuta maten. Och allt sånt besvär bara därför att en fetknop stämde McDonalds för att han påstodde att han hade blivit tjock på grund av det. Annars allt bra. Åtta timmar på Manhattan, efter det duch och för min stora glädje - vaktar bebis.

men natt i Sverige. Klockan är lite över åtta. Kata ska bada och jag väntar. Efter hon somnar ska vi äta cheescake. Igen. En bit innehåller 540 kalorier, står det på paket. Men man kan inte låta bli. Det är min absolutaste favvo. Idag blev det så mycke aktiviteter. Var goda trött efter gårdagens resande och 24-timmars vakentid. Vi gick ut med bebis och satt i Dunkin donuts och drack iskaffe och åt "croissant with chickinsallad". Gott var det så klart. Har brokat en hel del med Anti. Totalt värdelös surfplatta. Om han vill, väntar jag halvtimme att logga in i facebook eller skype. Men det är inte allt jag vill klaga över. Efter jag är nästan in försöker han plötsligt övertala mig att lösenord är ändrats. Det har jag jo inte gjort och ger inte upp. Då försöker Anti med annat. Error på sidan, meddelar han. Lätt att tro. Blond är jag men inte så naiv. Klickar och klickar. Till sist är jag framme i facebook, men nu är Antis batteri tom... suck.... och igen suck.

En underbar morgon. Soligt och varmt. Har sovit strek i 11 timmar. Och det, min kompis, händer inte ofta. Nu är klockan kvart över nio. Jag har duschat och mysat med baby Katarina (kallas Kata i fortsättningen). Jag sitter här med en stor kopp kaffe och försöker komma på vad skulle jag göra idag. Det finns flera alternativ. Prommis med Kata, åka buss till shoppingcentrum, gå till en annan centrum, buss till helt annat håll - Manhattan... Nä... tiden bara går, det här tänkande och fynderande kommer inte att bli lätt, måste hämta mer kaffe... Var ska jag? Ska jag nånstans alls?

Framme! Kramkalas och mys och bajsande bebis. Jeeeeee....

Började köra mot Kallax Flygplats halv fyra i natt. Hatar att köra i mörkret i ösregn, i pölarna hela väg. Och där var jag, mitt i ingenting på väg till Amerika. Tur att jag hade tagit med kaffe och ställt rätt musik i radio. Ordnade det allt direkt "till hands" hemma under takljuset i bilen och åkte... Plötsligt ringde min underbara make Dan: "Varför kör du med taklampa på?" Kollade upp och verkligen... Förstådde nu varför det var så trevligt och ljust. Hade hunnit åka redan mer än två mil.

Men nu är jag i New York. Iaf. Bebisen är lite förkyld och skriker. Hans pappa också. Därför och eftersom dom (tollen) tog bort älgkorven, som var jo min present till barnen. Tänkte att de äter och njuter. Men nej, det fick dom inte. Istället myser och njuter jag, med cheescake.

Dagen går mot slutet. Gick till jobbet på morgonen. Senare jagade älgkorv och presenter. Köpte bland annat en mjukiskanin till lill-flickan. Tog av mössan på kaninen och gapade. Kanin förvandlades till rosa björn, som hade haft på sig kaninmössa? Vilket skoj... Tror barnet, som får såna presenter, att man kan visa sig vara ngn annan? Jaja... Men vad vet jag. Bestämde mig att se det roliga i saken.

Kom hem och började laga mat och läsa svar från bokleverantörer. Sååå... nu hade man ngn aning hur många ska man beställa från trykeriet. Gjorde det också. Vilken energi, måste jag säga. Efter flera sjukdagar... Och dagen var inte slut. Ännu. Tog igen upp min bebisklänning och fortsätte att sticka. Och gissa vad... Nu är det klart.

Nu en dusch och då är kvar en viktigt sak. Jag måste jo packa... Om jag lyckas nu stoppa alla presenter i väskan. Och mina kläder? Ah, köper där, i New York. Hoppas bara att jag inte missar planet. Måste börja köra hemifrån klockan halv fyra..

Bay, bay Arvidsjaur!

Började denna dag också med stickandet, men då fick jag plötsligt ngn. sorts slag... En uppenbarelse? Iaf. kastade jag den lilla skjolen vad jag stickade och började läsa genom en text som skulle varit bok redan länge sedan. Tog bara en dag, men det är klart nu! Varför väntade ja med det flera månader? Fattar inte... Men det är jo klart nu! Det är det som räknas. Skickade även erbjudandet till leverantörerna och  skickade manuset till trykeriet. Nu kan man ta och sticka vidare. Flyget ska tydligen inte vänta på mig...

piggare. Tack för det! Fast inte precis hundra, men ändå... i livet! Och direkt rastlös så klart.

Försökte ladda upp bilden om min nystickade bebis-present på Anti-platta. Men ja... ladda upp, det gick. Men att få det i bloggen, det gick absolut inte. Där var Anti bestämd och gjorde jag vad som helst - be, bli arg, manipulera, övertyga, men fick på allt ett enkelt svar - nej. Blev riktigt förbannad. Som hämnd, ligger Anti nu bredvid mig, på bord. Jag sitter med min trogna laptop i sängen, och laddade just ned bilden här och nu kan ni se det. Så ser det ut. Min stickade present till bebis Katarina.

Kvällen igår blev inte fint alls. Ärligt... Det blev riktigt dåååååååligt igår. Fick feber mitt på dan och började frysa. Men jag åkte till jobbet ändå. Fattar inte hur jag tänkte. Ville spela hjälte? Njah, jag blev skickad hem. Förstor, att ingen ville bli smittad. Men det var riktigt svårt köra bil hemmot. Kom fram iaf. och kräktes.

Oh nu sitter jag här och väntar att bli bättre. Vet att gnällandet hjälper inte, tid däremot. Gå fort tid! Snälla...

sängen och har mysmorgon med min lilla laptop. Det är bara lite kvar att sticka av presenten, så kanke hinner göra det klart idag. Och laga mat. Ää, vilka tankar... Vill verkligen inte röra mig. Fast måste snart till jobbet. Bättre att börja röra på mig. Blir en trevlig kväll...

skuldskänslor. Gårdagens enda bäste var stickande och nästan två-timmars skype-konversation med en kompis. Och vi låvade att fortsätta idag... Men har just pratat med en annan kompis och också nästan två timmar. Hon vaknar alltid sååååå tidigt. Och just idag hade hon bestämd att hon ska ringa till mig. Och nu har vi pratat om gurkar, svamp, städ, bilar och klimakterie-gubbar. Att man ska anstränga sig såååååå..... Ja, nu är bara att börja dag med en hundpromenad. Att man är tvugen eller hur?

...någoting. Idag har jag faktiskt lyckats med stickning. Klar med tröjan, byxor på halvväg färdig stickad. Har varit ute med hund och tagit en skön promenad. Otroligt vad det finns svamp i år. dom är överallt. Behöver bara gå 20 meter från huset och kan plocka världens finaste björkriskar. Underbart. Hoppas att det inte regnar imorgon, då gör jag det.  Förutom att sticka presenter klart...

Vilken väder! Igen! Är trött på regnvädret. Men vad ska man göra åt det? Och måste ändå ut med hunden. Nä... bestämde att vänta.. lite. Kanske det slutar att regna?

Har ledig dag idag, eftersom bytte med en arbetskompis. NU ska det tas hand om klarskriven text. NU ska det läsas genom. Ska bara koka kaffe först...

Helt slut efter jobbarhelg. Klockan blir snart halv elva,men jag ligger fortvarande i säng och lyssnar på regnet. Vilken dag! Riktigt tur att man behöver gå ut. Inte ännu... men snart. Barnet håller på att packa. Ja, några ska mitt i natten till USA, så att snart måste jag upp och sjutsa dom till bussen till mormor, som sjutsar dom vidare till flugplatsen.

Och var gör jag själv, skulle vilja veta det. Med vad börja? Tror att det blir kaffedrickande, behöver först piggna till dagens utmaningar.

Tänkte ta mat till stugan och att det skulle vara varm när ja kommer fram, bestämde mig att hälla det i termos. Fick nämnligen två såna av en kära kompis. Andra har jag redan använt, men det här stådde i köksskåp i lugnt och ro... redan en månad... Tog bort locken och fick världens överraskning. Tappade nästan balansen. Där var choklad, och film om vårat sommarfest och bilder... Vad roligt! Och gulligt! Men en stor bevis att jag inte alls är nyfiken. Varför öppnade ja inte locket tidigare?

En helg var vi bjudna på middag och en av gästerna hade tagit med mat, som hette hatchipuri eller nånting så. Men gott var det. Jag som är otroligt kreativ, bestämde att göra ännu bättre... Tillsatt svarta oliver och soltorkade tomater till den ursprungliga receptet. Ja, det blev väl lite för mycke om det goda, kan jag säga nu. Efter att ätit upp nästan allt. Men man ska vara nöjd, för man har provat och nästa gång kan jag jo ändra på receptet.
Och så såg det ut före jag började äta och kunde inte hålla sig tillbaks.





Och DET heter montchipuri....
Är ganska nöjd med mina baknings-konskaper, oma man kan säga så.

Men nu måste jag börja med det allvarliga. Snart iväg, men har jag ordnat med presenter till lilla Katarina? Nä, inte ännu. Suck... Bättre att börja med stickandet. Fast, oma man nu tänker... Jag jobbar jo i helgen och DÅ kan man kanske sticka, lite... eller börja iaf. Så kan jag nu göra no annat. Koka soppa?

Du, min lilla-lilla, lite argsint bebis Anti. Tro inte att du slipper jobbet. Eller, kanske har du inte visat ännu din riktiga DU? Men om nu sanningen ska fram... du kanske vill jobba? Iallafall har jag varit i affärn och köpt till dig din föda. Hoppas att du blir gladdare. Och såååå liten är det mikrominne, utan vad Anti vägrar att fungera. Men kostade skjortan så klart. Man kan jo undra för vad man betalar. För livslång minne?

SanDisc... Ha-ha... Mycket mindre än en tändsticksask, men utan det ingen nytta av min krävande bebis Anti.

Passade okså på att skaffa till honom en superman-kostym. Röd blev det. Förstoss! Fast lite för stor. Så här ligger han på sin  dräkt. Utan att veta om det... Ännu...







Men ska man vara så kräsen? Det ska jag inte tilllåta. Nu ska han få sin läksa. Jag köpte jo inte det fina läderfodralet även om det var snygg. Mycket snugg. Och passade så bra. Och var så dyr. Nej-nej. Jag tar ut min symaskin ning ordnar det röda. Syr det lite mindre. Snart ska lilla Anti se ut som en riktig superman! Tyvär i min väska... I sin kostym. Fast han behöver inte vara orolig. Jag ska ta honom ut och leka med. Many-many times.
Det ordnat, ska jag vidare till köket. Idag ska det bakas!

Idag har jag varit en riktigt vimsel-bimsel-tant. Missade en möte och nästan det andra. Inte undra att jag själv såg mig som en höna i trassel. Och det, min nyaste leksak Android... Desto mindre man förstor, desto mer vill man jo hålla på. Näh, det gick bara inte. Vilken tur att man han en super-hyper-tekniskt son, som kan det mesta. En halvdags lektioner och undervisning och nu kan även jag, kan man säga - det mesta? Nä... inte det. Men man börjar så småningom fatta vad och hur. Fick klart för mig att jag behöver också en SD card. För att ladda ner böcker och kanske någon spänningsfilm. Annars kommer det bara upp text att "skapa utrymme"... Undrar, vad mer behöver jag skaffa eller köpa?
Anyway, hade så mycket att göra, hittade på ännu mer och till slut gjorde ingentig som var planerat. Men, men... imorgon är också dag. Nu väntar hundprommis och TV. Vill inte missa en till IDOL...

Kämpar med min surfplatta och gör ingenting annat. Det är hemskt, måste jag säga, men kan inte låta bli... En massa konstigheter. Vet inte vad ska jag göra med flera olika webläsare, dom tar bara plats. Inte att snacka om andra "trevligheter", samtidigt hittar jag inte det, som jag behöver. Och ingen export/import heller, atta försöka ladda ned från SP kort...  Måste andas.... en gång till... och nu....

Hann knappt skriva klart när det ringde bakom dörren. Min surfplatta.... Redan här. Lagom till måndags lunch. Dom skickade det i lördags från China... Snacka om snabbhet. Men så ser det ut, min ny leksak, min lilla bebis.... Måste börja bekanta mig med hon eller han!

Jag är FÖR väderkänslig! Skulle behöva läsa genom teksten i min ny bok så att jag kan skicka in det till trykeriet, men vad gör jag... Ja, inte ens leker med min blogg, utan att stirrar på DHL-s pakettrafiken. Har nämligen beställt en surfplatta. Inte visste jag, att dom skikar det direkt från China... Iaf. har det redan passerat Tyskland och Arlanda och är på väg till mig. Hoppas att få det imorgon. En nu leksak till. Visst är jag goda bra att hitta på ursäkter för att inte göra det som verkligen behövs...

Tillbaka från festen. Och faktiskt hade jag gjort planer för ikväll. Men, men... istället har jag suttid flera timmar för att klura ut hur ska man göra min nybörjat blogg finare och tom. personligt. Vad tänkte jag? Och hur? Det är inte alls så lätt som det kändes.
Får väl tänka vidare imorgon. Nu skyndar jag mig till Tv-n, före IDOl slutar...

Till sist är du här! Jag har  väntat på dig och drömt om dig.  Tänkt hur du skulle vara, hur skulle du se ut och vad skulle jag kunna göra åt? Vad skulle du heta... Och viktigast av allt - vad skulle jag  berätta till dig.
Men, men.. Nu finns du här. Och det är bara vi två. Du och jag, jag och du...
Min blogg och jag.
Egentligen ville jag bara säga att jag var på bio. Igår. Och såg Jägarna 2. Det var inte dåligt, det var inte speciellt överbra heller. Det var en traditionell thriller, en-mans-kamp mot orättvisa och skurk som råkade vara polis.  Och hjälte som var polis. Jep, det ska finnas balanss. Förståssssss... Kryddad med familjehemligheter, tillsatt lite otroghet, och istället socker en söt, vilsen tonårning.
Men nu är det så, att först ska jag åka och köpa blommor, då åka stuga oh hämta Dan och då åker vi till Piteå för att fira en femtioåring. HIP-HIP HURRAAAAAA....!!!

Det är här vi kommer att träffas. I min blogg SymfonyM. Jep, så är det...
Ska försöka underhålla läsare att skriva om någonting som JAG tycker är roligt. Egoistiskt? Kanske... En bloggare skrev att hon vill skriva om det som hon tycker att läsare vill veta. Nja, vet inte om det. Anyway... Jag kommer att skriva bara om det jag vill. Vad ni vill läsa, vet jag inte, men kan tänka att i stort sett om allt. Jag är inte tankeläsare, det kan jag lugnt säga. Så många det finns olika personer, så många finns det olika varianter - att vilja och vara intresserad av. . Och därför kör jag min egen race... Take it or leave...
Tack för alla som läser!