Det händer saker...

Jag och Katarina gick till lekplatsen. Hon satt sig på gungan, sprang, klättrade... Jag tänkte att jag kan också gunga. Lite. Tyvärr slutade det med att jag ramlade från gungan. Eftersom jag har  värdens längsta kappa, som dessutom är även så hemskt smal, tog det tid före jag kom up. Inte nog med det, så tyckte Katarina, att det var hur kul som helst och började också kasta sig på marken och säga aiiiiii....  Sitter nu och tröstar mig med en kopp kaffe och cheescake. Och det här är den dumma gungan...
 
 
 
 
Och här är det glada barnet!
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0