MonikaW

Var idag på lite konstig humör. Ville göra ngt dumt. Vet inte varför. Och som jag redan vet är en av de dummaste sakerna att göra - erbjuda hjälp till dom som egentligen inte det vill. Och att pressa på mig och erbjuda hjälp, det är jag bra på. Några lär sig inte av misstag. Idag blev det dotter, som jag fick tag och började... Hon blev direkt irriterad och höjde rösten och sa att jag skulle ge sig... till sist...  Inte vill jag ge mig! Aldrig! Tänkte gå ut och hitta  någon gamling som jag skulle kunnat hjälpa över vägen. Vad spelar det för roll att hon kanske inte vill... Jag vill ju hjälpa! Men det började ösregna och  jag skulle kunnat gå ut iaf, men trodde att ingen annan skulle göra det. Och då googlade jag lite i ställe och hittade ordspråk om hjälp som  jag förstod mig på: Det finns ingen så fattig att han inte kan hjälpa och ingen så rik att han inte behöver hjälp. Klart och tydligt. Man kan ju hjälpa med goda ord. Då var det:  Du kan inte hjälpa andra permanent genom att göra saker de kan göra själv. Klart igen. Det finns fara att en blir ordentligt bortskämd.
Men då var det en som  förvirrade mig: Den, som försöker hjälpa alla, hjälper ingen. Hur så? Hur ska jag fatta detta? Så att om jag går i skog och plockar en massa bär och delar till kompisar som inte har tid att gå i skog själv,  då har jag inte hjälpt dom eller?