Bay-bay

Nu har jag sålt min lilla sköna gamla FORD-en till hans första ägarens familj. Sorgligt på ngt sätt. Men snart kör han, fått ny lack och ordentligt putsad, runt L-stad. Roligt. Hans liv är inte över. Tydligen var det mening med det att jag inte tog den stackarn till skroten. Och varför skulle jag? Ska man ju inte ta där bilen som startar och kör eller hur. Och tänka, att killen hade ringt redan två år sedan till  Vägverket och Polisen för att få veta vem är ägaren. Dom sa ingenting. Men att han redan då drömde om att få bilen tillbaka. Så kul och gulligt, tycker jag. Lyckad dag för mig också!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0