Nesser - De ensamma

Nu har jag läst genom boken. Och nu ska jag skriva vad jag tyckte om det. Inte för att författare ska ändra på sin historia men jag ska skriva upp tankar som jag fick, helt enkelt.
Lite trög början för min smak, men efter et tag, och Nesser kan ju sin sak, kommer historien i gång. Vi blir bjudna på et ovanligt och oerhört spännande mysterium som handlar om två personer, som är konstiga och annorlunda, som tycker att dom är onda. Vi får veta att ingenting händer utan anledning och att också människan bli inte personlighetsändrad utan anledning.
Man läser och läser, vill veta vad som står bakom hemligheterna.  Vad det var som hände. Spänningen ökar... Och till sist får man veta, att....
Den bokens slut... Tar verkligen helan mysterium sådant, hur ska jag ens säga, magert slut? Skulle väntat en riktigt överraskning.  Jag iaf. Vad som helst, men inte det, som Nesser bjuder på. Jag tror inte på det. Nej. Det var överraskning men inte som gör läsaren nöjd. Såg ut att författaren drag och drag historien, visste inte vad han skulle göra med det till sist och nej, inte kom han på någon överraskande eller logisk super-slut. Säcken (boken) blev fort ihop dragen,  som om det skulle  bli sur om man väntar längre. Rätt med det. Snabb-kort förklaring till ihop dragningen också. Men mysteriums lösning? Oj-nej... väntade mig ngt helt annat. Lite besviken. Men det var spännande läsning iaf.  Och jag kommer över det dåliga slutet. Så klart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0