MonikaW

Kan inte låta bli att undra hur människor tänker egentligen. Idag försökte en stackars kille komma ner från 8 våning med hjälp av lakan.  Och allt besvär bara därför att han började fira alla hjärtans dag redan igår. Men... inte med frun utan med kompisar. Det var inte alls bra! När han kom hem mot morgonen då var fru redan super-arg och när hon gick till jobbet låste hon maken in. Nu blev inte heller han glad och ville tillbaka till kompisar. Ringde och klagade att fru tjatar och gnäller och låste han in, men att han kommer ut ändå... Och det gjorde han. Tyvärr tog ambulans han inte till kompisar utan till sjukan. 

 

 

Och allt blev perfect.  Ha.ha...  inte för han men för mig! Jag sydde gardiner och nu hänger de där var de ska. Ser trevligt ut, tyckte jag. Och förberedde mig för att äta en semla till när.... det ringde telefon. Igen det 024.... numret. Tänkte att OK jag svarar så att ringandet slutar ngn gång. Och att jag var arg! Efter vad fick jag lyssna hela fem minuter på utskällning före jag la på. Och vad han tjatade... varför är jag så otrevlig mot han som ringer som är ju också en människa och att tydligen pratar jag inte så med min familj och kompisar... och att han vill inte sälja mig ngt, bla-bla-bla... Hah! Vad vet han! Kanske pratar jag inte alls... Har inte lust, typ... Vilken galen pensions fonds kille som ringer och läksar upp mig. Dagen förstörd!!! Fast kanske ändå inte, jag har ju nya gardiner :-)